20 maj 2020
Det är idag enklare och snabbare än någonsin att ta del av alla de tjänster som samhället erbjuder. För de flesta av oss är det numera en självklarhet att använda mobilen, surfplattan eller datorn för att ta del av dessa tjänster. Men inte för alla. Enligt officiell statistik uppger nästan en miljon svenskar att de aldrig eller nästan aldrig använt internet.
Digitaliseringen underlättar vår vardag på oräkneliga sätt och många kan nog inte ens föreställa sig hur det var möjligt att leva utan internet. Ändå är det oroväckande många som inte har möjlighet att ta del av de fördelar som digitaliseringen innebär. Det skapar klyftor i samhället där en del av befolkningen stängs ute, något som brukar kallas för den digitala klyftan.
Digitalt utanförskap
Nästan en miljon svenskar uppger att de aldrig eller nästan aldrig använt internet, enligt Digitaliseringsrådet. Det är nästan 10% av Sveriges befolkning. Demografin visar att den digitala klyftan är slående. Majoriteten består av personer födda utanför Europa, personer i låginkomsthushåll och äldre (till exempel har 27% av kvinnor över 75 år aldrig använt internet). Man kan konstatera att det handlar om några av de mest utsatta medborgarna i det svenska samhället. Dessutom, ju fler samhällstjänster som digitaliseras desto mer inskränker det på möjligheterna till att leva ett självständigt liv för en tiondel av den svenska befolkningen.
Andel personer som aldrig använt internet
Efter åldersgrupper, 16–85 år, andelar i procent.
År 2019 (Källa: SCB)
Risken för utanförskap ökar med åldern
Det finns många anledningar till att varför man hamnar i digitalt utanförskap, däribland ekonomiska utmaningar, låg utbildning och språkbarriärer. Även olika kognitiva eller fysiska utmaningar, som tenderar att öka med åldern, utgör en risk. Detta är en fråga som inte bara är relevant idag, utan kommer att bli alltmer relevant i framtiden när allt fler delar av samhället digitaliseras.
Lyckligtvis finns redan idag teknologi som kan underlätta interaktionen för många i den här gruppen. Möjligheten att designa och bygga digitala tjänster som är universellt inkluderande finns - man måste bara vilja göra det.
Med gemensamma krafttag, från alla aktörer som driver digitaliseringen framåt, skulle det inom en nära framtid kunna finnas betydligt bättre förutsättningar för många i den här gruppen att känna sig inkluderade.
Verklighet eller dröm?
Greta, 85 år vill beställa en tårta till hennes födelsedag. Hon har svårt att ta sig till butiken på grund av fysiska hinder, och ska därför för första gången försöka beställa på nätet. Hon har en surfplatta hemma som sonen har köpt. På enheten har han lagt till en digital identifiering som använder Gretas röst som nyckel. Det fungerar på samma sätt som BankID. Denna funktion är allmängiltig och fungerar numer på alla seriösa webbplatser, inkluderat hennes internetbank.
Greta behöver med andra ord bara starta sin platta, autentisera sig med sin röst och berätta att hon vill beställa en tårta från Tårtbolaget. På bageriets hemsida kan hon sedan välja vilken tårta hon vill ha, antingen på egen hand eller genom ha ett digitalt samtal med personal på Tårtbolaget. Under utcheckningen godkänner Greta köpet med sitt personliga röst-ID. När beställningen är gjord behöver hon inte ange leveransadress eftersom den har hämtats från hennes autentiserade ID.
Om man tittar på scenariot ovan så ser man att det som riskerade att bli en utmanande uppgift för Greta istället genomfördes med minimalt motstånd och de krångliga stegen i interaktionen var borta eller förenklade. Tårtan kommer att levereras till dörren på hennes födelsedag.
Vi är inte riktigt där än, men det är nära. Det finns behov av tydligare lagstiftning kring biometriska teknologier, så som beskrivet i Gretas fall – så att det kan bli säkert och ansvarsfullt integrerat i en sådan lösning. Dessutom måste det finnas mycket bättre stöd för den här typen av sömlösa, holistiska processer, som den Greta upplevde (från inloggning på sin enhet till godkännande av en betalning på säljarens e-handelsplats).
För att detta ska bli verklighet krävs samarbete från många offentliga och privata institutioner från olika delar av det svenska samhället. För en sak är säker, det är inte dagens teknologi som orsakar digitalt utanförskap. Teknologi är en bro, inte en mur. Istället beror dagens utanförskap på ett allt för lågt tempo bland de som driver agendan kring digitaliseringen i det svenska samhället och de (till exempel TietoEVRY) som är ansvariga för utveckling och leverans av dessa digitala tjänster.
Det är här det yttersta ansvaret ligger och om vi vill se en förändring så måste vi börja ta itu med lösningar som inkluderar dessa 10%.
TietoEVRY egen Innovations- och designenhet, d|lab, driver just nu projektet Florence tillsammans med vår enhet för digital välfärd. Florence är en prototyp för en röstassistent för brukare av hemtjänst. Just denna målgrupp som har svårighet att ta del av digitaliseringen möjligheter. Vårt fokus har varit att undersöka och minska den digitala klyftan med fokus på universellt inkluderande design.